GE MIG ETT PAR SOCKIPLAST & MIN GAMLA ALFONS ÅBERG- PLÅNBOK TILLBAKA!

Fan vad jag ångrar att jag en dag i mitt liv skänkte bort den där blå alfons åberg- plånboken till den där jävla dalhemsmarknaden! Är så jäkla avis på Viktor BJ för den där Tom & Jerry- plånkan han hittade på samma marknad i somras.. ;(

(angående sockiplasten..; kalla mig skitbarnslig, men de är ju bara skit tuffa! Sayonara halkrisk!)

Leve marängerna, eller vad sägs? De stillar lätt akut sockerbehov. Jävla lätt akuta sockerbehov. Jag kommer sluta som en liten, stenhård, gulbrun gammal sockerklump. Jävlar.

Ursäkta svordomarna. Är upprörd över det där dumma bortskänks- beslutet. När jag blir upprörd eller förbannad så höjer jag ofta rösten omedvetet. Sen blir jag irriterad på mig själv för den decibelhöjning jag gör. Är jag ensam om detta fenomen?

Hade en i praktiken nästan likadan dag idag som igår. Jag tror att jag träffade krampens andra praktikant igår i piercingstudion.
Såg en blondin igår i piercingstudion. Hon hette visst Tanja, hörde jag. Hon var rädd för att det skulle göra ont när hon piercade naveln. Jag flinade lite åt det, hon såg det. Hon flinade också. Hennes vänner fånlog. Vi såg nog lite pillimariska ut allihopa..

Krampens andra praktikant heter Tanja, bor i stan & går på IV. Tror jag.
Hur många i den här åldern kan det vara som heter Tanja? Två? Två.

"A sense of purpose" snurrar i spelaren, som ack så många gånger förut. Tyvärr är det så att den ena högtalaren är PAJ, så det fattas i princip alltid en gitarr till alla dessa solon, intron, outron etc. Fare enough, jag tror jag överlever..

Jag vill ha fler läsare. Ge mig fler läsare. Och alfons åberg- plånkan!
Jag talar i telefon med min madre. Hon vill att jag gör i ordning en lax.
Låter mycket bra, då kan jag lyssna på mycket mycket musik. Jag blir alltför rastlös av att bara sitta och.. lyssna! Blir som en regelbunden rökare som varit utan cigg i 12 timmar, pillar på saker & har mig.

As the chosen pessimist, I carve my name in stone.
.. hare krishna..