lördag 20 februari 2010

Sayonara arne-bloggen. Nu bär det av till vänskapsbloggen.

onsdag 3 februari 2010

Snöslask och fördomar.

Snöoväder i morse tvingade de flesta bussar att ställas in, inklusive min. Så otroligt skönt!
Men jag har inte varit själv hemma. Igår tog Josefine bilen till Bäl (för att se finalen av paradise hotel, den tönten.) och skulle då nu på morgonen hämta mamma och köra in till stan.
Men nejnej. Vägen upp till själva huvudvägen var fuuuuuull av snö (antagligen) så hon kunde inte lämna Bäl, så att mamma i sin tur inte kom härifrån.

Så vi har bakat bullar idag. Och tillverkat en blåbärs-paj som vi bjöd morföräldrarna på.

Min mommo är full av fördomar. Pga min piercing så tror hon att jag är en sådan som endast klarar av att springa på stan och dricka öl, hon blev överraskad när vi sa att det var jag som gjort pajen. Och bullarna.

Vafalls?! Jag har ju bakat förut? Och bjudit dem på det jag bakat?
Detta måste betyda att hon tvivlar på mina föräldrars uppfostran av mig (& dels sin egen) !?!?!??!?!?!?
Fördomar. Helt värdelösa. Fast jag har många. Som att bögar är fjolliga. Fast är det en fördom? Det är väl så, i alla fall i de flesta bög-fall?

Tool - right in two.
Det där med samhällskritisk lyrik. Sådant är alltid bäst.

Eller finna historier, som Markus Krunegård framför i sina texter.
Jag har föresten köpt "markusevangeliet". Den är finfinfin.

måndag 1 februari 2010

Estoy en la datasal. Vi har spanska & jag översätter årets sämsta sketch. Den är så pinsamt dålig att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Spanska lektionerna ger mig ingenting längre. Verkligen ingenting.
Vi lär oss inget utan spenderar lektionerna med att snacka en massa skit, medans Herr Lennart tror att vi gör nått.

Jag skulle hellre ha glosor och prov, då skulle jag åtminstone kanske kunna välja spanska vidare på gymnasiet och faktiskt klara mig.
Som det ser ut nu så är alla odds emot mig, då väldigt väldigt många av de äldre som valt vidare på gymnasiet fått hoppa av - det blev för svårt och jobbigt.
Och jag kan just nu knappt nånting.
Jävla Lennart.