Jag hatar att denna lätt efterlängtade årstid (trots miljontals minusgrader så har jag längtat efter en äkta vinter, alla dessa år vi (jag?) varit utan.) fört med sig tortyrredskapet skidor.
It's worthless pieces of shit!
Min mamma väckte mig tio i elva och sa att jag skulle åka med henne och mommo till wok- stugan, och glida runt i snön som nån sälsurfande idiot.
Efter ett tags drynande i sängen så tog jag mig upp, kämpade mig ner & förr eller senare så satt jag halvt vaken i bilen på väg till Follingbo.

Jag var död efter 2,5 km plaståkande. Jo, min mommo poängterade att jag såg blek ut.
Min mamma var stolt för att hon var den som orkade mest & förvånad över hur lite jag orkade.
MEN HALLÅ?? Jag är inte atletiskt byggd, bara för att jag är en ung (inte särskilt satsande) fotbollsspelare, och de senaste veckorna har jag bara legat nertulltad i min säng och läst.
Och jag var inte vaken än. Jag befann mig i någon sorts vargtimma.

Efter en till omgång 2,5 kms-runda, & många om och men, så fick jag min vilja igenom och vi åkte hem.

Jag hatar skidåkning. Det enda som slår utförandet av skidåkning är att se på skidåkning.
I alla fall långfärdsskidåkning. Det suger verkligen vissa saker.

Min katt är en dum jevel. Innan min mamma väckte mig väckte han mig.
Livet är inte lätt.

Nu ska jag nog fundera lite på vad man skulle kunna hitta på för musikaliskt tills estet musik kallar till sån där.. intervju-grej-schuppaloo.
Min guitarlärer sa i tidig december att jag borde köra "behind space '99", därför att.. ja, därför.

Kom på tidigare idag att jag inte tränat ett jota på den sista 'läxan' jag fick. (ATG - Slaughter of the soul) Känner mig lite besvärad och skyldig pga det. Inte för att jag någonsin kommer träffa honom igen men i alla fall..