Jag skäms för mig själv. Jag är sjuk och pinsam. Sjukt pinsam!
Jag vågar inte svälja stoltheten och berätta varför.
Om tio år kanske jag vågar krypa till korset, men då är det ingen som bryr sig så.. det kvittar.

Klockan har passerat tolv, jag är sjukt uttråkad & verkligen den enda större levande mekanismen i det gudsförgätna huset. Mor och far borde anlända snart.. De har varit borta ett X antal timmar nu.

Så vad har jag ägnat kvällen åt?
Sett en film, "Flicka med pärlörhänge". Handling var som sådan..
1600-tal, mycket duktig konstnär fick i uppgift att måla en tavla, motivet fick bli en av husets pigor. Utan sin frus vetskap så målade han av pigan, där hon satt med någon skum uppsättning med tyg i håret, och ett pärlörhänge. Sedan fick frun reda på det, hon dampade loss ordentligt, end of story. Det var en trevlig film.
Sedan har jag spelat piano, jo faktiskt. Och.. ja.. Det var väl inte så mycket mer.
Mitt liv är intressant. Det finns nog ingen intressesmurf kvar på hela jorden, för de har alla sprängts på grund av mitt liv.

Varför kommenterar vissa människor typ 'Yeah, you're great Lady Gaga. I love you!' på youtube? Förväntar dom sig att kändisen skall svara? Säga "Ja tack för att du tycker jag är bra"? Som att kändisar liksom: "Jaha, nä men då var det väl dags att kolla in youtube & lite och se om mina fans, alternativt icke-fans, har kommenterat någon av mina videos som ligger uppe. Se om det är någon som lagt upp något nytt, kanske."
Har vissa ingen verklighetsomfattning?

(observera att Lady Gaga var en helt random artist jag asocierade till när jag tänkte 'töntiga fans'.)

Jag HATAR verkligen när det är någon mini- livespelning, osså sitter nån dum liten fucker och skriker, jublar, hyllar & framförallt överröstar den lilla artisten som skall framföra sin vackra låt.
DÅLIGT publikkulturen. Dåligt! ;<

nu kom mina parental people hem! Good day, mate!